Ikväll har jag sett en dokumentär om det som hänt i Norge. Det slår mig om och om igen att jag aldrig slutar förundras, förvånas och förfäras över det mänskliga släktet. Hjärnan är ett så kraftfullt vapen och så farlig i sin mystik. Den enda som har tillgång till vad som försigår i din hjärna är du själv. Du själv väljer vad du delar med dig. Man kan tro att man vet allt om vissa närstående människor men man har ingen aning om vad som egentligen händer i deras hjärna. Jag blir förvånad över all ondska som finns i världen och att människor kan tänka på ett sådant sätt och inser inte själv hur mycket ondska jag har i mig. Ondska i en mycket oskyldigare form men fortfarande ondska. Så många gånger jag sett ner på människor eller människors agerande, vad får mig att tro att jag har rätten att döma andra människor? Jag skäms över mig själv och ber mig innerligt att aldrig göra det igen. Är det någon som tillhör det mänskliga släktet eller är det en kultur och något som vi människor själva byggt upp? Kan vi isådanafall ändra på det?