Idag hade vi varit I Stockholm, du hade bjudit mig på ännu en dag utan dödsångest.
För ett år sedan befann jag mig med kära Julie i kära Västra Bang som faktiskt har fått en alldeles speciell plats i mitt hjärta. För ett år sedan flydde vi från ångesten som dränkte Östersund gator och fann lugnet och lyckan i Märsta och euforin på Hovet. För ett år sen glömde vi att vi slängde bort någon slags vän och bad aldrig mer om ursäkt för sakerna vi aldrig gjorde. För ett år sen.

Ikväll lyssnar jag återigen på Raymond & Maria för första gången sedan en ödeskväll i Mars för att påminna mig om att inte fastna. För livet går vidare och så skall också jag göra. Minnena gör sönder mig men kanske kan jag snart känna glädje över att minnas. Kanske kan jag snart uppskatta att jag minns allt så tydligt, allt är så glasklart. Jag minns kläderna jag bar, lukterna jag kände, jag minns vad som var på tv, jag minns beslut som togs, jag minns ångesten jag vaknade med morgonen efter och jag minns vad jag lyssnade på. Ikväll lyssnar jag återigen på Raymond & Maria och går vidare, ett litet steg.