Och idag har jag fått höra att jag är en fullfjädrad vikarie. Jag har charmat en flicka som ingen trodde att jag kunde charma. Jag har fått höra att jag är trevlig. Jag har fått höra hur fantastisk jag var och att dom ville ha mig tillbaka. Jag har blivit igenkänd i mörkret, på 70 meters håll, av en 2-årig flicka. Jag har fått se glädje i barn ansikte, glädje över att se mig igen. Jag har känt glädjen över att jag kommer att få se barn som jag är så otroligt stolt och lycklig över att ha fått spendera ett halvår med gå luciatåg imorgon.
Jag har fått en syrlig kommentar och missat ett jobbtillfälle som jag verkligen ville ha. 

En syrlig kommentar och ett missat jobbtillfälle är tydligen allt som krävs för att jag ska vara på taskigt humör på kvällen fast dagen varit helt perfekt. Sen länkar en fantastisk vän, en sån där vän som alltid bara är en vän, en sån där vän som låter en vara på taskigt humör för skitsaker, en sån där vän som låter en vara på fantastiskt humör för skitsaker, en sån där vän som oavsett vad alltid går bredvid mig genom livet, en sån vän länkar ett inlägg i en blogg. 
Jag blev illmående över mig själv för att jag faktiskt blev upprörd över en liten kommentar och att jag missade ett jobb när det finns människor, fina människor, som går igenom sånt här.

www.ikroppenmin.blogspot.se