Nu ligger jag i sängen, med feber och väntar på Cougar Town. Det är mörkt ute och halva min säng är upptagen fast inte så som den brukade vara upptagen, världens bästa kille ligger inte bredvid mig längre, ist är det klädhögarna som delar säng med mig. Det är märkligt för just känslan av Robert Petterssons röst, mörkret ute, febern och väntan på Cougar Town kastar mig tillbaka några år och jag vill förbereda mig för skola imorgon. Att det inte är Emil som ligger bredvid mig i sängen är som att ge mig en smäll på käften. Att kolla på Cougar Town utan att se hur han kollar konstigt på mig när jag skrattar åt något som han inte alls tycker är roligt, att inte vända mig från tvn och in i hans famn och känna lukten av hans parfym efter att avsnittet är slut, att inte somna till att han pussar mig i pannan och stryker mig i håret. Tryggheten i att veta att han aldrig skulle låta något hända mig. 
Så kommer jag tillbaka till den 2a Oktober 2012 och inser att mitt enda sällskap är mina klädhögar och ingen förmildrandre omständighet kan göra ansvaret till någon annans än mitt.