Veckorna liksom bara går nu.
Det känns som alldeles nyss jag och Julie diskuterade att vi brukade bo tillsammans men att det var 42 hela dagar tills vi kunde dricka kaffe tillsammans igen. Nu är det tre hela dagar kvar sen äntligen Frösökaffe med Julie igen. På lördag får jag äntligen se min familjs ansikten igen, äntligen kramas med lillasyster. På lördag får jag räkna ner dagarna till onsdag då jag äntligen får se min hjärteväns ansikte igen. Hans leende som gör mig alldeles varm. Jag har två himla, himla fina veckor att se fram emot.