Det finns små saker som man glömmer bort ibland men som gör en så fruktansvärt glad, som en ros jag fick av en av mina käraste klasskompisar när jag slutade nian. Den hänger där på väggen och jag går förbi den varje dag men ungefär en gång i halvåret kollar jag riktigt ordentligt på den och läser vad hon så fint skrivit. "Du vet inte hur mycket du betyder för mig, utan dig vet jag inte vad jag hade tagit mig till. Du är den bästa vän jag någonsin haft. Jag älskar dig" Fina fina människa, det är ömsesidigt.